publicerad: 2015
knock
knock
[nåk´]
substantiv
~en ~ar • knockout
Singular | |
---|---|
en knock | obestämd form |
en knocks | obestämd form genitiv |
knocken | bestämd form |
knockens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knockar | obestämd form |
knockars | obestämd form genitiv |
knockarna | bestämd form |
knockarnas | bestämd form genitiv |