publicerad: 2015
koger
koger
[ko´ger]
substantiv
kogret; pl. ~, best. pl. kogren • fodral för pilar
Singular | |
---|---|
ett koger | obestämd form |
ett kogers | obestämd form genitiv |
kogret | bestämd form |
kogrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
koger | obestämd form |
kogers | obestämd form genitiv |
kogren | bestämd form |
kogrens | bestämd form genitiv |