SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

konkavitet

kon·­kav·­itet [‑ite´t] substantiv ~en ~er • in­buktning, ur­holkning

Singular
en konkavitet	obestämd form
en konkavitets	obestämd form genitiv
konkaviteten	bestämd form
konkavitetens	bestämd form genitiv
Plural
konkaviteter	obestämd form
konkaviteters	obestämd form genitiv
konkaviteterna	bestämd form
konkaviteternas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  konjunkturväxling subst.
  konka verb
  konkarongen subst.
  konkatenera verb
  konkav adj.
  konkavitet subst.
  konkavkonvex adj.
  konkavspegel subst.
  konklav subst.
  konkludera verb
  konklusion subst.

  Till   alla ordböcker