publicerad: 2015
kronfall
kron|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till krona 4 fall 1
Singular | |
---|---|
ett kronfall | obestämd form |
ett kronfalls | obestämd form genitiv |
kronfallet | bestämd form |
kronfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kronfall | obestämd form |
kronfalls | obestämd form genitiv |
kronfallen | bestämd form |
kronfallens | bestämd form genitiv |