publicerad: 2015
kronill
kron·ill
[‑il´]
substantiv
~en ~er • en växt
Singular | |
---|---|
en kronill | obestämd form |
en kronills | obestämd form genitiv |
kronillen | bestämd form |
kronillens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kroniller | obestämd form |
kronillers | obestämd form genitiv |
kronillerna | bestämd form |
kronillernas | bestämd form genitiv |