publicerad: 2015
kurbits
kurbits
[kur´bits]
substantiv
~en; pl. ~ar el. ~er 1 en folklig typ av blomsterdekoration2 en frukt
Singular | |
---|---|
en kurbits | obestämd form |
en kurbits | obestämd form genitiv |
kurbitsen | bestämd form |
kurbitsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kurbitsar (kurbitser) | obestämd form |
kurbitsars (kurbitsers) | obestämd form genitiv |
kurbitsarna (kurbitserna) | bestämd form |
kurbitsarnas (kurbitsernas) | bestämd form genitiv |