publicerad: 2015
monomani
mono·mani
[‑mani´]
substantiv
~n ~er • vurm, fix idé
Singular | |
---|---|
en monomani | obestämd form |
en monomanis | obestämd form genitiv |
monomanin | bestämd form |
monomanins | bestämd form genitiv |
Plural | |
monomanier | obestämd form |
monomaniers | obestämd form genitiv |
monomanierna | bestämd form |
monomaniernas | bestämd form genitiv |