publicerad: 2015
moralist
mor·al·ist
[‑is´t]
substantiv
~en ~er moralism
Singular | |
---|---|
en moralist | obestämd form |
en moralists | obestämd form genitiv |
moralisten | bestämd form |
moralistens | bestämd form genitiv |
Plural | |
moralister | obestämd form |
moralisters | obestämd form genitiv |
moralisterna | bestämd form |
moralisternas | bestämd form genitiv |