publicerad: 2015
närkamp
när|kamp
substantiv
~en ~er • t.ex. i boxning; äv. bildl.: gå i närkamp med problemet
Singular | |
---|---|
en närkamp | obestämd form |
en närkamps | obestämd form genitiv |
närkampen | bestämd form |
närkampens | bestämd form genitiv |
Plural | |
närkamper | obestämd form |
närkampers | obestämd form genitiv |
närkamperna | bestämd form |
närkampernas | bestämd form genitiv |