publicerad: 2015
normering
norm·er·ing
substantiv
~en ~ar normera
Singular | |
---|---|
en normering | obestämd form |
en normerings | obestämd form genitiv |
normeringen | bestämd form |
normeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
normeringar | obestämd form |
normeringars | obestämd form genitiv |
normeringarna | bestämd form |
normeringarnas | bestämd form genitiv |