publicerad: 2015
obändig
o|bänd·ig
adjektiv
~t ~a • svår att tygla el. behärska, våldsam, vild
Positiv | |
---|---|
en obändig + substantiv | |
ett obändigt + substantiv | |
den/det/de obändiga + substantiv | |
den obändige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de obändigare + substantiv | |
Superlativ | |
är obändigast | |
den/det/de obändigaste + substantiv |