publicerad: 2015
orator
or·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • högtidstalare, vältalare
Singular | |
---|---|
en orator | obestämd form |
en orators | obestämd form genitiv |
oratorn | bestämd form |
oratorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
oratorer | obestämd form |
oratorers | obestämd form genitiv |
oratorerna | bestämd form |
oratorernas | bestämd form genitiv |