publicerad: 2015
ornat
orn·at
[‑a´t]
substantiv
~en ~er • prästerlig högtidsskrud
Singular | |
---|---|
en ornat | obestämd form |
en ornats | obestämd form genitiv |
ornaten | bestämd form |
ornatens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ornater | obestämd form |
ornaters | obestämd form genitiv |
ornaterna | bestämd form |
ornaternas | bestämd form genitiv |