publicerad: 2015
prokonsul
pro|kon·sul
substantiv
~n ~er • en hög befattningshavare i antikens Rom
Singular | |
---|---|
en prokonsul | obestämd form |
en prokonsuls | obestämd form genitiv |
prokonsuln | bestämd form |
prokonsulns | bestämd form genitiv |
Plural | |
prokonsuler | obestämd form |
prokonsulers | obestämd form genitiv |
prokonsulerna | bestämd form |
prokonsulernas | bestämd form genitiv |