publicerad: 2015
raggning
ragg·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ ragga
Singular | |
---|---|
en raggning | obestämd form |
en raggnings | obestämd form genitiv |
raggningen | bestämd form |
raggningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
raggningar | obestämd form |
raggningars | obestämd form genitiv |
raggningarna | bestämd form |
raggningarnas | bestämd form genitiv |