publicerad: 2015
raggargäng
ragg·ar|gäng
substantiv
~et; pl. ~ raggare gäng
| Singular | |
|---|---|
| ett raggargäng | obestämd form |
| ett raggargängs | obestämd form genitiv |
| raggargänget | bestämd form |
| raggargängets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| raggargäng | obestämd form |
| raggargängs | obestämd form genitiv |
| raggargängen | bestämd form |
| raggargängens | bestämd form genitiv |


