SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
randig
rand·­ig adjektiv ~t ~a försedd med ränder; ​ha sina randiga skäl ha sina o­bestämda skäl
Positiv
en randig + substantiv
ett randigt + substantiv
den/det/de randiga + substantiv
den randige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de randigare + substantiv
Superlativ
är randigast
den/det/de randigaste + substantiv