publicerad: 2015
reciprocitet
re·ci·proc·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • ömsesidighet
Singular | |
---|---|
en reciprocitet | obestämd form |
en reciprocitets | obestämd form genitiv |
reciprociteten | bestämd form |
reciprocitetens | bestämd form genitiv |