publicerad: 2015
recitativ
re·cit·at·iv
[‑i´v]
substantiv
~et; pl. ~ • soloparti som framförs deklamatoriskt i opera el. större körverk
Singular | |
---|---|
ett recitativ | obestämd form |
ett recitativs | obestämd form genitiv |
recitativet | bestämd form |
recitativets | bestämd form genitiv |
Plural | |
recitativ | obestämd form |
recitativs | obestämd form genitiv |
recitativen | bestämd form |
recitativens | bestämd form genitiv |