publicerad: 2015
rimmeri
rimm·eri
[‑eri´]
substantiv
~et ~er • till rimma 1
Singular | |
---|---|
ett rimmeri | obestämd form |
ett rimmeris | obestämd form genitiv |
rimmeriet | bestämd form |
rimmeriets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rimmerier | obestämd form |
rimmeriers | obestämd form genitiv |
rimmerierna | bestämd form |
rimmeriernas | bestämd form genitiv |