publicerad: 2015
ropare
rop·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. roparna ropa
Singular | |
---|---|
en ropare | obestämd form |
en ropares | obestämd form genitiv |
roparen | bestämd form |
roparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ropare | obestämd form |
ropares | obestämd form genitiv |
roparna | bestämd form |
roparnas | bestämd form genitiv |