publicerad: 2015
ruinera
ru·in·era
verb
~de ~t • göra utfattig, utarma; förstöra
Finita former | |
---|---|
ruinerar | presens aktiv |
ruineras | presens passiv |
ruinerade | preteritum aktiv |
ruinerades | preteritum passiv |
ruinera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ruinera | infinitiv aktiv |
att ruineras | infinitiv passiv |
har/hade ruinerat | supinum aktiv |
har/hade ruinerats | supinum passiv |
Presens particip | |
ruinerande | |
Perfekt particip | |
en ruinerad + substantiv | |
ett ruinerat + substantiv | |
den/det/de ruinerade + substantiv |
ruinera sig
• bli ruinerad: ruinera sig på spelOrdform(er) ruinera sig