publicerad: 2015
rycka
rycka
verb
ryckte ryckt 1 göra en häftig rörelse: rycka på axlarna2 öka farten i tävlingslopp
Finita former | |
---|---|
rycker | presens aktiv |
rycks (ryckes) | presens passiv |
ryckte | preteritum aktiv |
rycktes | preteritum passiv |
ryck | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att rycka | infinitiv aktiv |
att ryckas | infinitiv passiv |
har/hade ryckt | supinum aktiv |
har/hade ryckts | supinum passiv |
Presens particip | |
ryckande | |
Perfekt particip | |
en ryckt + substantiv | |
ett ryckt + substantiv | |
den/det/de ryckta + substantiv |
rycka an
• rycka fram: hären ryckte an el. anryckteInfinita former att rycka an infinitiv aktiv Presens particip anryckande Perfekt particip en anryckt + substantiv ett anryckt + substantiv den/det/de anryckta + substantiv
rycka bort
• till rycka 1; han rycktes bort (i unga år) han avled hastigtInfinita former att rycka bort infinitiv aktiv Presens particip bortryckande Perfekt particip en bortryckt + substantiv ett bortryckt + substantiv den/det/de bortryckta + substantiv
rycka fram
• ⟨särsk. mil.⟩ röra sig framåtInfinita former att rycka fram infinitiv aktiv Presens particip framryckande Perfekt particip en framryckt + substantiv ett framryckt + substantiv den/det/de framryckta + substantiv
rycka in
1 påbörja militärtjänst2 gå in som ersättare
rycka till
• göra en snabb ofrivillig rörelse ofta av förvåningInfinita former att rycka till infinitiv aktiv Presens particip tillryckande Perfekt particip en tillryckt + substantiv ett tillryckt + substantiv den/det/de tillryckta + substantiv
rycka upp sig
• fatta mod, bli mer energiskInfinita former att rycka upp sig infinitiv aktiv
rycka ut
1 avsluta militärtjänst2 bege sig till kritisk plats: brandkåren ryckte utInfinita former att rycka ut infinitiv aktiv Presens particip utryckande Perfekt particip en utryckt + substantiv ett utryckt + substantiv den/det/de utryckta + substantiv