publicerad: 2015
schatull
schatull
[∫atul´]
substantiv
~et; pl. ~ • skrin el. liten kista med fack
Singular | |
---|---|
ett schatull | obestämd form |
ett schatulls | obestämd form genitiv |
schatullet | bestämd form |
schatullets | bestämd form genitiv |
Plural | |
schatull | obestämd form |
schatulls | obestämd form genitiv |
schatullen | bestämd form |
schatullens | bestämd form genitiv |