publicerad: 2015
schavott
schav·ott
[‑åt´]
substantiv
~en ~er • mest i äldre tid: upphöjd ställning för avrättningar
Singular | |
---|---|
en schavott | obestämd form |
en schavotts | obestämd form genitiv |
schavotten | bestämd form |
schavottens | bestämd form genitiv |
Plural | |
schavotter | obestämd form |
schavotters | obestämd form genitiv |
schavotterna | bestämd form |
schavotternas | bestämd form genitiv |