publicerad: 2015
schavottera
schav·ott·era
verb
~de ~t • i äldre tid: stå vid skampålen; numera: bli utsatt för allmänt hån, bli utpekad
Finita former | |
---|---|
schavotterar | presens aktiv |
schavotteras | presens passiv |
schavotterade | preteritum aktiv |
schavotterades | preteritum passiv |
schavottera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att schavottera | infinitiv aktiv |
att schavotteras | infinitiv passiv |
har/hade schavotterat | supinum aktiv |
har/hade schavotterats | supinum passiv |
Presens particip | |
schavotterande |