publicerad: 2015
självinduktion
själv|in·dukt·ion
substantiv
~en ~er • ⟨fys.⟩ till induktion 2 själv
Singular | |
---|---|
en självinduktion | obestämd form |
en självinduktions | obestämd form genitiv |
självinduktionen | bestämd form |
självinduktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självinduktioner | obestämd form |
självinduktioners | obestämd form genitiv |
självinduktionerna | bestämd form |
självinduktionernas | bestämd form genitiv |