publicerad: 2015
smitare
smit·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. smitarna 2smita
Singular | |
---|---|
en smitare | obestämd form |
en smitares | obestämd form genitiv |
smitaren | bestämd form |
smitarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
smitare | obestämd form |
smitares | obestämd form genitiv |
smitarna | bestämd form |
smitarnas | bestämd form genitiv |