publicerad: 2015
straffare
straff·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. straffarna straffa 1
Singular | |
---|---|
en straffare | obestämd form |
en straffares | obestämd form genitiv |
straffaren | bestämd form |
straffarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
straffare | obestämd form |
straffares | obestämd form genitiv |
straffarna | bestämd form |
straffarnas | bestämd form genitiv |