publicerad: 2015
stridighet
strid·ig·het
substantiv
~en ~er • till stridig 1,2
Singular | |
---|---|
en stridighet | obestämd form |
en stridighets | obestämd form genitiv |
stridigheten | bestämd form |
stridighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stridigheter | obestämd form |
stridigheters | obestämd form genitiv |
stridigheterna | bestämd form |
stridigheternas | bestämd form genitiv |