publicerad: 2015
svikta
svikta
verb
~de ~t 1 bågna; fjädra; nästan ge vika2 snabbt minska segel genom resning3 börja tappa modet
Finita former | |
---|---|
sviktar | presens aktiv |
sviktas | presens passiv |
sviktade | preteritum aktiv |
sviktades | preteritum passiv |
svikta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att svikta | infinitiv aktiv |
att sviktas | infinitiv passiv |
har/hade sviktat | supinum aktiv |
har/hade sviktats | supinum passiv |
Presens particip | |
sviktande |