publicerad: 2015
synkning
synk·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ synka
Singular | |
---|---|
en synkning | obestämd form |
en synknings | obestämd form genitiv |
synkningen | bestämd form |
synkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
synkningar | obestämd form |
synkningars | obestämd form genitiv |
synkningarna | bestämd form |
synkningarnas | bestämd form genitiv |