publicerad: 2015
synkope
syn·kope
[syn´‑]
substantiv
~n • bortfall av trycksvag vokal i ord
Singular | |
---|---|
en synkope | obestämd form |
en synkopes | obestämd form genitiv |
synkopen | bestämd form |
synkopens | bestämd form genitiv |