publicerad: 2015
tända
tända
verb
tände, tänt, tänd n. tänt, pres. tänder 1 få att brinna el. glöda; få att avge elektriskt ljus: tända en cigarett; tända lampan; den tändande gnistan ngt som utlöser ngt ödesdigert2 börja brinna; börja avge energi: motorn tände inte3 bli entusiastisk för ngt; gripas av starka känslor för ngn: han tände genast på henne – Alla sammansättn. med tänd- hör till tända 1 el. tända 2.
Finita former | |
---|---|
tänder | presens aktiv |
tänds (tändes) | presens passiv |
tände | preteritum aktiv |
tändes | preteritum passiv |
tänd | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tända | infinitiv aktiv |
att tändas | infinitiv passiv |
har/hade tänt | supinum aktiv |
har/hade tänts | supinum passiv |
Presens particip | |
tändande | |
Perfekt particip | |
en tänd + substantiv | |
ett tänt + substantiv | |
den/det/de tända + substantiv | |
den tände + maskulint substantiv |