publicerad: 2015
toppolitiker
toppolitiker
uppdelas topp|pol·it·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ toppolitik
Singular | |
---|---|
en toppolitiker | obestämd form |
en toppolitikers | obestämd form genitiv |
toppolitikern | bestämd form |
toppolitikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
toppolitiker | obestämd form |
toppolitikers | obestämd form genitiv |
toppolitikerna | bestämd form |
toppolitikernas | bestämd form genitiv |