publicerad: 2015
trotsare
trots·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. trotsarna trotsa
Singular | |
---|---|
en trotsare | obestämd form |
en trotsares | obestämd form genitiv |
trotsaren | bestämd form |
trotsarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trotsare | obestämd form |
trotsares | obestämd form genitiv |
trotsarna | bestämd form |
trotsarnas | bestämd form genitiv |