publicerad: 2015
turnyr
turn·yr
[‑y´r]
substantiv
~en ~er • i äldre klädmode: arrangemang som fick kjolen att puta ut bakåt
Singular | |
---|---|
en turnyr | obestämd form |
en turnyrs | obestämd form genitiv |
turnyren | bestämd form |
turnyrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
turnyrer | obestämd form |
turnyrers | obestämd form genitiv |
turnyrerna | bestämd form |
turnyrernas | bestämd form genitiv |