SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
turnummer
tur|­nummer substantiv ‑numret; pl. ~, best. pl. ‑numren till 1tur 3 nummer 1
Singular
ett turnummerobestämd form
ett turnummersobestämd form genitiv
turnumretbestämd form
turnumretsbestämd form genitiv
Plural
turnummerobestämd form
turnummersobestämd form genitiv
turnumrenbestämd form
turnumrensbestämd form genitiv