publicerad: 2015
turnummer
tur|nummer
substantiv
‑numret; pl. ~, best. pl. ‑numren • till 1tur 3 nummer 1
Singular | |
---|---|
ett turnummer | obestämd form |
ett turnummers | obestämd form genitiv |
turnumret | bestämd form |
turnumrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
turnummer | obestämd form |
turnummers | obestämd form genitiv |
turnumren | bestämd form |
turnumrens | bestämd form genitiv |