publicerad: 2015
urdjur
ur|djur
substantiv
~et; pl. ~ • encelligt djur; till ur- 1
Singular | |
---|---|
ett urdjur | obestämd form |
ett urdjurs | obestämd form genitiv |
urdjuret | bestämd form |
urdjurets | bestämd form genitiv |
Plural | |
urdjur | obestämd form |
urdjurs | obestämd form genitiv |
urdjuren | bestämd form |
urdjurens | bestämd form genitiv |