publicerad: 2015
urholkning
ur|holk·ning
substantiv
~en ~ar urholka
Singular | |
---|---|
en urholkning | obestämd form |
en urholknings | obestämd form genitiv |
urholkningen | bestämd form |
urholkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urholkningar | obestämd form |
urholkningars | obestämd form genitiv |
urholkningarna | bestämd form |
urholkningarnas | bestämd form genitiv |