publicerad: 2015
urschaktning
ur|schakt·ning
substantiv
~en ~ar 1ur schaktning
Singular | |
---|---|
en urschaktning | obestämd form |
en urschaktnings | obestämd form genitiv |
urschaktningen | bestämd form |
urschaktningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urschaktningar | obestämd form |
urschaktningars | obestämd form genitiv |
urschaktningarna | bestämd form |
urschaktningarnas | bestämd form genitiv |