publicerad: 2015
urskilja
ur|skilja
verb
‑skilde el. ‑skiljde, ‑skilt el. ‑skiljt, ‑skild n. ‑skilt, pres. ‑skiljer • förnimma, uppfatta: urskilja olika röster
Finita former | |
---|---|
urskiljer | presens aktiv |
urskils (urskiljes, urskiljs) | presens passiv |
urskilde (urskiljde) | preteritum aktiv |
urskildes (urskiljdes) | preteritum passiv |
urskilj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att urskilja | infinitiv aktiv |
att urskiljas | infinitiv passiv |
har/hade urskilt (urskiljt) | supinum aktiv |
har/hade urskilts (urskiljts) | supinum passiv |
Presens particip | |
urskiljande | |
Perfekt particip | |
en urskild + substantiv | |
ett urskilt + substantiv | |
den/det/de urskilda + substantiv | |
den urskilde + maskulint substantiv |