publicerad: 2015
våning
vån·ing
substantiv
~en ~ar 1 nivå i högt hus2 bostadslägenhet
Singular | |
---|---|
en våning | obestämd form |
en vånings | obestämd form genitiv |
våningen | bestämd form |
våningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
våningar | obestämd form |
våningars | obestämd form genitiv |
våningarna | bestämd form |
våningarnas | bestämd form genitiv |