publicerad: 2015
vagga
1vagga
substantiv
~n vaggor • spädbarnssäng som kan gungas lätt; äv. bildl.: civilisationens vagga; från vaggan till graven genom hela livet
Singular | |
---|---|
en vagga | obestämd form |
en vaggas | obestämd form genitiv |
vaggan | bestämd form |
vaggans | bestämd form genitiv |
Plural | |
vaggor | obestämd form |
vaggors | obestämd form genitiv |
vaggorna | bestämd form |
vaggornas | bestämd form genitiv |
2vagga
verb
~de ~t • gunga spädbarn lätt
Finita former | |
---|---|
vaggar | presens aktiv |
vaggas | presens passiv |
vaggade | preteritum aktiv |
vaggades | preteritum passiv |
vagga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vagga | infinitiv aktiv |
att vaggas | infinitiv passiv |
har/hade vaggat | supinum aktiv |
har/hade vaggats | supinum passiv |
Presens particip | |
vaggande | |
Perfekt particip | |
en vaggad + substantiv | |
ett vaggat + substantiv | |
den/det/de vaggade + substantiv |
vagga in
• locka in: vagga in el. invagga ngn i falsk säkerhetInfinita former att vagga in infinitiv aktiv Presens particip invaggande Perfekt particip en invaggad + substantiv ett invaggat + substantiv den/det/de invaggade + substantiv