SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
öga
öga substantiv ~t; pl. ögon, best. pl. ögonen syn­organ; blick: ​hon har blå ögon; ​ha ett gott öga till vara förtjust i; äv. iron.smal öppning; punkt­formigt märke; centrum: ​nåls­öga; ​tärningens ögon; ​orkanens öga​ – Alla sammansättn. med ögon- hör till öga 1.
Singular
ett ögaobestämd form
ett ögasobestämd form genitiv
ögatbestämd form
ögatsbestämd form genitiv
Plural
ögonobestämd form
ögonsobestämd form genitiv
ögonenbestämd form
ögonensbestämd form genitiv