publicerad: 2015
epiker
ep·ik·er
[e´p‑]
substantiv
~n; pl. ~ epik
Singular | |
---|---|
en epiker | obestämd form |
en epikers | obestämd form genitiv |
epikern | bestämd form |
epikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
epiker | obestämd form |
epikers | obestämd form genitiv |
epikerna | bestämd form |
epikernas | bestämd form genitiv |