publicerad: 2015
förkunnare
för·kunn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förkunnarna förkunna
Singular | |
---|---|
en förkunnare | obestämd form |
en förkunnares | obestämd form genitiv |
förkunnaren | bestämd form |
förkunnarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förkunnare | obestämd form |
förkunnares | obestämd form genitiv |
förkunnarna | bestämd form |
förkunnarnas | bestämd form genitiv |