SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
hane
hane substantiv ~n hanar djur av han­kön; i sammansättn. äv. i fråga om växter⟨åld.⟩ tuppdel av gevärslås​ – I sammansättn. han-, ngn gång hane-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till hane 1.
Singular
en haneobestämd form
en hanesobestämd form genitiv
hanenbestämd form
hanensbestämd form genitiv
Plural
hanarobestämd form
hanarsobestämd form genitiv
hanarnabestämd form
hanarnasbestämd form genitiv