publicerad: 2015
karlakarl
karla|karl
[ka`ra‑]
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ extra manlig karl
Singular | |
---|---|
en karlakarl | obestämd form |
en karlakarls | obestämd form genitiv |
karlakarlen | bestämd form |
karlakarlens | bestämd form genitiv |
Plural | |
karlakarlar | obestämd form |
karlakarlars | obestämd form genitiv |
karlakarlarna | bestämd form |
karlakarlarnas | bestämd form genitiv |