SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
kola
1kola [kå`la] substantiv ~n kolor en seg söt­sak​ – Nästan alla sammansättn. med kola- hör till 1kola.
Singular
en kolaobestämd form
en kolasobestämd form genitiv
kolanbestämd form
kolansbestämd form genitiv
Plural
kolorobestämd form
kolorsobestämd form genitiv
kolornabestämd form
kolornasbestämd form genitiv
2kola [kå`la] verb ~de ~t fram­ställa trä­kol i mila; förvandlas till kol; ta in kol
Finita former
kolarpresens aktiv
kolaspresens passiv
koladepreteritum aktiv
koladespreteritum passiv
kolaimperativ aktiv
Infinita former
att kolainfinitiv aktiv
att kolasinfinitiv passiv
har/hade kolatsupinum aktiv
har/hade kolatssupinum passiv
Presens particip
kolande
Perfekt particip
en kolad + substantiv
ett kolat + substantiv
den/det/de kolade + substantiv
3kola [ko`la] verb ~de ~t ⟨vard.⟩ kola vippen
Finita former
kolarpresens aktiv
koladepreteritum aktiv
kolaimperativ aktiv
Infinita former
att kolainfinitiv aktiv
har/hade kolatsupinum aktiv
Presens particip
kolande
kola av
Infinita formeratt kola avinfinitiv aktivPresens participavkolande